Att läsa Wolf Hall

Wolf HallI år har jag bestämt mig för att läsa en del hyllvärmare. Jag gick ut hårt med 650-sidiga Wolf Hall av Hilary Mantel, som fick Man Booker-priset 2009, och som jag köpte redan 2010 efter att Fiktiviteter hyllat den. I höstas fick Mantel återigen Man Booker-priset, nu för uppföljaren, Bring up the Bodies, och jag kände att det nog var dags att tag i alla de där sidorna med pyttetext. Jag hann knappt börja innan jag stötte jag på patrull, inte för att texten är så himla liten, utan för att engelskan är ganska svår. Kanske inte så mycket orden som hennes sätt att skriva. Jag fick läsa om en del meningar flera gånger. Jobbigt, jobbigt. Så precis som Fiktiviteter-Helena har jag bestämt mig för att läsa i den då och då. Och det är inte alls dumt, jag hinner reflektera och ta till mig engelskan, och så får jag ett mycket bättre grepp över det omfattande persongalleriet. Nu har jag läst cirka 100 sidor och gillar. Hade jag bestämt mig för att läsa den i ett svep är jag ganska säker på att jag hade slutat redan nu. Ibland är slalomläsning det bästa som finns.

Om Enochannanbok (Marie)

Översätter medicinska texter. Läser och stickar. Samlar på böcker och garn.
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att läsa Wolf Hall

  1. Å vad roligt att du gillar! Jag tror den där långsamma läsningen är enda alternativet för som du säger, språket är svårt eller i alla fall ansträngande. En del av tjusningen för mig var just det, att jag var tvungen att läsa alla ord för att förstå och att jag faktiskt fick slå upp något ord ibland. Jag brukar annars ha en tendens att skumläsa vissa stycken osv. Jag kände mig lite duktig när jag läste Wolf Hall och så är ju språket (och handlingen förstås) väldigt, väldigt värt att ge den där tiden. Det enda minuset med att läsa långsamt är att det blir extra svårt att hålla reda på vem som är vem (alla heter ju dessutom Thomas eller har en rätt snarlik titel som någon annan)…

    Men om du gillar efter hundra sidor så vill jag bara heja på dig och uppmuntra dig att kämpa på, du kommer att bli rikeligen belönad, och Bring up the bodies kändes inte alls lika utmanande när jag läste den i somras (kanske för att jag var förberedd på språket?) :-)

    • Enochannanbok (Marie) skriver:

      Jag tror att jag kommer att komma in i språket ju mer jag läser. Det där med namnen kan ju vara ett problem, speciellt som hon ibland använder namn och ibland titel men än känns det ok. Fortsatta rapporter kommer. Ja la förresten upp en bild på Instagram och fick glada tillrop om hur fantastiska böckerna var.

  2. Pingback: Lördag är veckans bästa bokdag | En och annan bok

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>