Ann Rosman – en ny svensk deckarbekantskap


Jag hade inte läst någon av Ann Rosmans böcker innan jag var på releasefesten för hennes nya bok, Porto Francos väktare i maj (läs Bokbitens inlägg här). Men nu har jag läst de två första, Fyrmästarens dotter och Själakistan, och jag gillar det jag läser.

Huvudpersonen i böckerna är Karin Adler, kriminalinspektör vid Göteborgspolisen. Hon arbetar tillsammans med Carsten, chefen från Danmark, Robban, småbarnsfar med allt vad det innebär, och så Folke, notorisk språkpolis. Men böckerna utspelar sig inte i Göteborg, utan på Marstrand. Och vi får naturligtvis lära känna en del av öbefolkningen, som blir återkommande karaktärer. Men jag upplever inte på något sätt att poliserna eller övriga karaktärer tar mer plats än mordgåtan.

Ann varvar nutid och dåtid i sina böcker och det tycker jag ger en extra dimension till berättelserna. Det som tilltalar mig allra mest är inte mordgåtorna, utan den stora dos historia vi får på köpet. Det är jätteintressant att läsa om vad som hände under andra världskriget (Fyrmästarens dotter) och om häxprocesserna under 1600-talet (Själakistan).

I den senaste boken, Porto Francos väktare, som jag strax ska kasta mig över, går Ann tillbaka till 1700-talet. Under releasefesten för boken märktes det tydligt hur engagerad hon är i sin ö och dess historia, som verkar vara en guldgruva som säkerligen räcker till många böcker.

Jag har varit på Marstrand en gång i mitt liv (på dinosauriernas tid) men jag minns hur fascinerad jag var av Carlstens fästning och berättelsen om Lasse-Maja. Det skulle vara kul att åka tillbaka. Kanske nästa år; det vore ju inte helt fel att sitta på Marstrand och läsa Ann Rosmans fjärde bok om Karin Adler. Under förutsättning att det har kommit en 4:a till dess förstås. Men det tror jag det gör. Men först 3:an.

Om Enochannanbok (Marie)

Översätter medicinska texter. Läser och stickar. Samlar på böcker och garn.
Det här inlägget postades i Ann Rosman, Fyrmästarens dotter, Läst2011, Själakistan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ann Rosman – en ny svensk deckarbekantskap

  1. byCatta skriver:

    Jag kan alltid lite på dig att "sniffa" upp nya deckare :-)

  2. Erika skriver:

    Ja visst är Ann Rosmans böcker bra, jag gillar också draget att blanda nutid med dåtid. Är precis klar med den tredje och det är inte mindre av den varan i den. Mycket bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>