Vi ses på Goodreads och Instagram

Jag håller numera till på Goodreads och under #enochannanbok på Instagram.

Och sedan länge som enochannanbok på Twitter.

Ses där!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Himlakroppar #5

Nu ska vi – äntligen! – gå i mål med Himlakroppar. Vår sommarläsning blev höstläsning och avslutas som nyårsläsning. Vi spoilervarnar också, för nu diskuteras slutet.

Ann-Sofie: Att läsa 1100 sidor över ett halvår är inte min melodi. När vi efter #bbclon återupptog de sista 400 sidorna typ var det som att börja på en ny roman. Tack och lov för personregistret, det säger jag bara! När jag skriver det här har jag fortfarande hundra sidor kvar, men jag läser klart medan vi diskuterar. De blir kortare de olika kapitlen, och förklarar vad som har hänt tidigare.

Marie: Nog inte min melodi heller. Jag gillar tjocka böcker men de gör sig bäst i en läsplatta så man kan bära med dem överallt. Jag tror vi kom av oss när vi åkte till Crimetime Gotland i augusti. Och sen kom ju Louisiana Literature emellan och så var boken nästan bortglömd. Vi får väl tacka Londons alla boklådor för att vi är banan igen, det var väl inte en enda som inte hade boken i sitt sortiment, och dessutom väl skyltad?

Ann-Sofie: Hahaha! Ja, jag såg Himlakroppar även där det inte var boken själv. Överallt läser jag om att boken liknar 1800-talets viktorianska romaner, men brukar det inte vara mer kärlek där? Här finns knappt några kvinnor med. Det är Lydia, Anna och kanske några till. Det är mer en magnifik pusseldeckare och jag ser hur bit för bit trillar på – oväntad – plats nu. Ingen är snäll. Alla bär skuld. Utom en. Jag ska säga dig att jag trodde länge att Moody själv skulle vara den gode, den som skulle ordna allt från kaos till ordning

Marie: Jag tänker hela tiden ”cowboyhistoria”, måste vara persongalleriet, horor, whisky och vapen och nybyggarliv som gör det. Jag håller med om att det mer en pusseldeckare, bitar som faller på plats som personernas förhållande till varandra, att de faktiskt kände till varandra mer än man kunde tro till en början. Jag trodde också länge att Moody var en nyckelfigur i romanen men det är han ju inte. Men jag är grymt imponerad över hur hon knyter ihop det, att den slutar där den börjar. Allt går runt, precis som himlakropparna.

Ann-Sofie: Ja, konstruktionen kan man bli djupt imponerad av. På sitt sätt förstår jag att 1100 sidor behövs men samtidigt är det onödigt att med så många. Så jävla bra är den inte. Så det leder över till språket. Man kan kalla det rikt, man kan kalla det detaljerat och utförligt, man kan kalla det ”måste alla dessa ord skrivas”.

Marie: Många ord är det och detaljerat och utförligt men med fina person- och miljöbeskrivningar. Men jag tycker inte att det är för många ord, jo, på slutet när allt ska få sin förklaring blir det mycket och ibland svårt att hålla kolla på allt. Det går så fort här, i början gick det ju riktigt långsamt.

 Ann-Sofie:  Ja, och då tar vi slutet då. Ibland kan jag få lust att läsa om en bok för att se hur den hänger ihop redan från början. Så är det på sätt och vis med Himlakroppar. Eller snarare att backa tillbaka till början, eftersom det är dit man till sist återvänder.  En cirkelkomposition!

Marie: Den här boken skulle absolut vinna på att läsas om, med ett papper för att rita in alla himlakroppar (karaktärer) och hur deras förhållande till varandra förändras. Jag tror jag ska läsa om lite i början men sen väntar ju nya böcker. Och nästa sommar, en ny tjockis, säg ja! Men först en litterär helg i Amsterdam.

Ann-Sofie: Hm, jag säger nja till tjockis. Men jag är så himla glömsk så snart har jag glömt bort det jobbiga i 1100 sidor. Så räkna med mig!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Himlakroppar #4

Ann-Sofie och jag har som bekant en minibokcirkel där vi läser Himlakroppar. Sakta men säkert tar vi oss framåt och har nu nått drygt 700 sidor.

Ann-Sofie: Jag stressläser och det gör att berättelsen inte fäster på mig. Det är välskrivet, välberättat men alla orden.
Stjärnorna kommer att straffa mig…  En annan sak jag tänker på är att jag sa ungefär samma sak när vi läste Blonde. Nästa gång vi har minibokcirkel kör vi en superkort roman. Men du gillar den här.

Marie: Ja, jag gör verkligen det. Men jag tror vi får läsa på helt enkelt. Inte så mycket vi kan säga just nu. Det händer ju inte så mycket. Två saker jag tänkte på: Är det verkligen Lydia som är änkan, hennes namn nämns ju aldrig i breven. Eller så är jag bara skeptisk eftersom hon verkar ha något att dölja. Och så den andra mannen med namnet Shephard som dök upp, han måste väl ha något att göra med fängelsedirektör Shephard. Spekulationer, spekulationer.

Ann-Sofie: Ja, de där gåtorna som dyker upp. Det är tur.  Jag hoppas att något helt oväntat händer snart.

Marie: Det tror jag det gör. Vi kommer nog att få veta mer om Walter Moody snart. Även han verkar dölja något. Fascinerande att författaren lyckas hållas oss, eller mig, i sitt grepp.

Nu åker vi på bokmässa. Men sen läser vi ut boken, eller hur!

Publicerat i #läserjustnu | Etiketter , | Lämna en kommentar

Himlakroppar #3

Långsamt framåt, nu har Ann-Sofie och jag läst hela den första delen av Himlakroppar, till och med sidan 504.

Marie: Vi skulle kunna prata lite om Walter Moody, han (eller om det nu är författaren) sammanfattar verkligen världens längsta inledning på 500 sidor strålande bra för oss. Allting blev mycket klarare om än inte glasklart. Jag hade t.ex. inte tänkt på att det var änkan, om hon nu är änka, som hade sytt in allt guld i klänningarna.

Ann-Sofie: Jag måste säga att jag var helt förvirrad (eller nästan helt…) länge i läsningen. Men då när Walter sammanfattar det hela så bra så trillade det på plats. Jag är en läsare som inte gillar att så mycket känns oklart  i så många sidor. Men i och med att varje person berättar en version av det hela blir det lite som lager på lager. Jag bara ”just det, just det” , när Walter berättar. Men nu öppnar sig ju en lång räcka frågor. Hur hänger allt ihop? Varför har allt hänt? Hur ska det gå? Varför är Walter där egentligen? Talar han sanning?

Marie: Den som läser får se. Jag tror allt kommer att klarna långsamt nu, och om ytterligare 700 sidor återstår inte ett enda frågetecken … Spännande är det i alla fall. Men hur ska man se på Himlakropparnas förhållande till varandra? I början trodde jag att det var himlakropparna som var centrala men nu inser jag att det är de jordiska som är de intressanta och som himlakropparna cirklar runt. Och givetvis himlakropparnas förhållande till varandra. Nu står det ju ganska klart att de inte känner varandra särskilt väl, i alla fall inte alla som jag trodde. De vaktar snarare på varandra.

Ann-Sofie: Spännande, spännande. Det går osedvanligt lätt att läsa denna tjockis till bok. Nu tar vi hela del 2 till nästa gång. Till sidan 719.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Himlakroppar #2

Ann-Sofie och jag fortsätter vår läsning av Eleanor Cattons mastondontverk Himlakroppar.

Ann-Sofie: Nu har vi läst till sidan 424 och det är som att öppna dörr efter dörr men ändå inte begripa. Så mycket folk och historier.

Marie: Mycket folk att hålla reda på …

Ann-Sofie: Det sista som händer är att Crosby Wells änka säger att hon kan tolka kalendern och att nästa månad (februari) är en månad utan måne och att det är något som bara inträffar vart 20:e år. Och att det förutsäger något. Undrar vad?

Marie:  Kan man ju undra. Efter drygt 400 sidor vet vi att Crosby Wells är död, Frank Carver en skum typ, Emery Staines försvunnen och att horan, Anna Wetherell, har guld insytt i sömmarna på sina klänningar. Och att allt kretsar kring guld. Men när det gäller de himmelska och deras ”agenda” har vi ju i princip bara blivit presenterade för dem. Jag tycker vi läser ut hela den första delen, ”En sfär inom en sfär”, till och med sidan 504. Förhoppningsvis har vi blivit lite klokare.

Ann-Sofie: Vi kör på ditt förslag och läser ut den här delen, sen får vi prata ordentligt.

Publicerat i #läserjustnu, Sommarläsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

Himlakroppar #1

Ann-Sofie och jag har som bekant en minibokcirkel där vi läser Himlakroppar. Nu har vi läst en sjättedel, typ, och tycker så här:

Hur börjar den?

Marie: Med tanke på hur förvirrande hennes förra bok, Repetitionen, var, så var jag lite orolig för hur det skulle vara att läsa den här. Men den börjar ju hur ”enkelt” som helst, med att Moody kliver in på hotellet där de 11 männen, eller kanske Himlakropparna, befinner sig. Han blir ju i och för sig något av ett störningsmoment eftersom de har något viktigt att avhandla.  När Moody har presenterat sig och berättat vem han är så händer det ju inte så mycket mer i nutid, utan vi kastas tillbaka i en berättelse. Och jag gillar verkligen det. Tänker på gamla tiders berättarkonst, hur lätt man sugs in i berättelsen. Jag vill bara fortsätta läsa och se vad som händer. Gillar den mycket.

Ann-Sofie: Själv trodde jag att den här romanen var en science fiction som utspelade sig bland himlakroppar. Därför hade jag väääldigt svårt att orientera mig inledningsvis. Vad var det här? Vadå gräva guld? Jag läser aldrig baksidor på böcker och skaffar mig mycket lite info om dem. Men en sådan här fadäs brukar jag sällan göra, haha. Alltså fick jag läsa om de första hundra sidorna, utan mina science fiction-glasögon så att säga! Och då blir det onekligen något annat. Jag är ju alltid den som gnäller över för mycket blabbande. Men här har det nog sin plats!

Vad gillar vi personförteckningen och kartor?

Marie: Personförteckningen blir jag inte riktigt klok på, ”De himmelska”, ”De jordiska”, ”Terra firma” och så ”Närstående hus” som ju inte personer och ”Nära samband” som är mer känslor. Just nu tänker jag att De himmelska har något slags samband med varandra och att detta kanske har att göra med himlakropparnas placering. Men som sagt, mycket oklart. Kartan har jag bara titta lite på, men var tvungen att kolla på riktig karta var Hokitika ligger. När jag reste på NZ minns jag västkusten på sydön som ganska svårtillgänglig.

Ann-Sofie: Jag är lite anti mot personförteckningar och kartor i allmänhet och det är sällan man möter dem båda i en och samma bok. När jag började bläddra boken tyckte jag att det väl stämde in på mitt SF-tema för platserna lät utopiska. Jag håller med dig om det är högst oklart. Så du har varit på NZ! Du får bli vår kartspecialist nu.

Vad händer nu?

Marie: Svårt att säga, jag tror att vi kommer att få lyssna vidare till berättelsen om vad som egentligen hände Crosbie Wells och allt runt omkring det, t.ex. frun som dök upp från ingenstans. Annars verkar det vara en berättelse befolkad av väldigt få kvinnor. Det tar nog ett tag innan Walter Moody får en plats i berättelsen.

Ann-Sofie: Visst är det intressant! Jag var så övertygad om att WM var den som skulle vara huvudpersonen hela tiden, att det skulle vara hans historia.   Och det är det ju på sitt sätt. Men inte än, som du säger.

Nu läser vi vidare! Till 19 juli läser vi till sidan 425.

Publicerat i #läserjustnu, Sommarläsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

Lång sommarläsning

– Vet du hur lång Himlakroppar är, frågar Ann-Sofie med viss fasa i rösten när jag föreslår att vi ska minibokcirkla om den.

– Den är ettusenetthundratolv sidor (1 112!) sidor, som gjort för en sommarläsning!

Sagt och gjort. I fem delar läser vi romanen i sommar och samtalar mellan varven. Följ oss på bloggarna! Kanske läser du Himlakroppar, du också?

Till 5 juli läser vi till sidan 214.

Publicerat i Sommarläsning | Etiketter , | 5 kommentarer

Ska vi spela bokbingo i sommar?

Förra sommaren vet jag att i alla fall Ann-Sofie och Eva-L spelade bokbingo med Books on the Nightstand. Nu har Books on the Nightstand ”släppt” årets bingobricka.

I år tänker jag också spela bingo, någon som hänger på? Bingon pågår mellan den 25 maj (Memorial Day) och 7 september (Labor Day). Men jag tänker att man kan väl själv bestämma hur länge man ska hålla på. Jag tror inte, eller jag vet, att jag inte kommer hinna fylla hela brickan, men får göra så gott jag kan och hålla på så länge jag tycker det är roligt.

Jag skrev ut brickan nedan i tron om att det bara fanns en bricka, men tji fick, jag det finns fler, och bingo kan ju spelas på många sätt, kolla här.

Det här får bli min bricka:

IMG_6191

 

Publicerat i Bokbingo | Lämna en kommentar

Alla dessa böcker man vill läsa …

… hittade just nu en till, Hotell Angleterre av Marie Bennett.

Så här skriver Sydsvenskan:

Sverige. Beredskapstid. En roman på 500 sidor. Författaren, född och uppvuxen i Malmö men sedan 1996 Londonbo, berättar mer.

– ”Hotell Angleterre” är en historisk roman som utspelar sig dels i Norrbotten, dels i Malmö under andra världskriget. I centrum för berättelsen finns ett nygift par, Georg och Kerstin, som blir separerade på grund av kriget då han blir inkallad till Norrland. Otäcka händelser i kompaniet leder till slut till att Georg blir internerad i ett arbetskompani och att Kerstin blir lämnad ensam i Malmö i över tre år.

– Till mina inspirationskällor hör några brev som min mormor skrev till mig om beredskapstiden (då min morfar låg inkallad i Boden) och några av Mary Anderssons Malmöromaner, till exempel ”Dåliga Mänskor”.

Norrbotten och inspiration från min gamla hemstad Boden. Att läsa är ett måste.

Publicerat i Vill läsa | Etiketter , | 2 kommentarer

Internationell författarscen och På djupet på Kulturhuset Stadsteatern i höst

Idag släpps biljetterna till bl.a. Internationell författarscen och På djupet på Kulturhuset Stadsteatern. Mycket intressant program. Jag skulle nog kunna tänka mig det mesta, men just idag nöjde jag mig att köpa biljetter till:

Julie Otsuka i samtal med Andreas Ekström den 14 september

Ian McEwan i samtal med Hans Olav Brenner den 22 september

På djupet med Karolina Ramqvist i samtal med Sonja Schwarzenberger den 2 december

Det är en aning osmidigt att köpa biljetter eftersom man inte kan lägga alla biljetter i en varukorg och betala allt tillsammans. Nu fick jag slutföra köpen ett och ett. Och eftersom bankkortsbetalningen strulade fick jag logga in på banken varje gång (alldeles för mycket dosknappande). Eller så gör jag något fel, nog borde man kunna betala fler biljetter samtidigt. Får kolla upp det.

Edit: Kompletterade precis med biljett till Release me den 13 oktober.

 

Publicerat i Internationell författarscen | Etiketter | Lämna en kommentar

Ny bokpodd

Har ni sett att Kulturhuset Stadsteatern här i Stockholm har startat en ny podd baserad på författarsamtalen på Internationell Författarscen? Den heter Författarscenen och just nu finns samtal med Richard Ford och Herta Müller att ladda hem. Jag har hämtat hem avsnittet med Richard Ford och ska promenadlyssna på det så snart jag är ikapp med mina stickpoddar. Det är mycket nu 😉 Bäst jag ger mig ut på en promenad genast.

Mycket bra initiativ tycker jag i alla fall och ser fram emot många spännande samtal.

Publicerat i Poddar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Hej då #blogg100

Nu gör jag slut. Orkar inte längre. Kanske ses vi nästa år.

Publicerat i #blogg100 | Lämna en kommentar

Mikael Niemi – vilken berättare han är! #blogg100

Jag är på översättarkonferens i Eskilstuna nu i helgen. Dagens höjdpunkt var Mikael Niemis föredrag  ”Hur översätter man Vittula”. Det började med ugivningen av Populärmusik från Vittula (som vann Augustpriset 2000) och översättningen av densamma till flera språk, och och slutade med en skröna på Manhattan. Vad som är sant eller inte är oviktigt. Det jag tar med mig är att Mikael Niemi kan konsten att berätta en historia, och att jag nog ska rota fram den där vittulaboken igen. Minns att jag älskade den. Men så är jag ju också norrbottenfödd.

    Publicerat i #blogg100 | Lämna en kommentar

    Jag packar min Kindle … #blogg100

    … och åker till Eskilstuna på facköversättarkonferens i morgon. Inte för att för att jag tror att ska hinna läsa så mycket, utan för att jag ska åka tåg. Man vet ju aldrig om det blir signalfel, växelfel, nedriven kontaktledning, tågurspårning eller något annat problem. Om, så är det ju bra att ha en välladdad läsplatta.

    Publicerat i #blogg100 | Lämna en kommentar

    Bokklubben Selma har haft ”möte” #blogg100

    Den bok som avhandlades på kvällens ”möte” var Nattfilm av Marisha Pessl. Betyget varierade från 1 (skräp) till 5 (älsk). Jag läste redan förra sommaren och mitt betyg blev ”älsk”. Vi träffas alltid på restaurang, gärna på.någon som har någon form av anknytning till boken vi ska prata om. Eftersom Nattfilm till stor del utspelar sig i New York blev det amerikanskt på Jimmy’s Steakhouse ikväll.

    Nu har vi sommaruppehåll och under sommarlovet ska vi läsa Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Och tydligen ska vi äta meze när vi ses igen i augusti.

    Idag hann jag tunnelbaneläsa också. Efter nästan 1 000 sidor Westö har jag tagit upp A Little Life av Hanya Yanagihara igen. 

    Publicerat i #blogg100 | 1 kommentar

    Så här fem i tolv … #blogg100

    … sitter jag fortfarande och jobbar. Så dagens inlägg blir inte längre än så här. Tanken att ge upp #blogg100 har slagit mig, men nej, inte än.

    Däremot kan jag konstatera att det inte blev en enda rad läst idag. Men imorgon!

    Publicerat i #blogg100 | Lämna en kommentar

    Ett citat ur Isidor och Paula #blogg100

    Jag började läsa Ola Nilsson bok Isidor och Paula igår kväll och är fascinerad över fint och poetiskt författaren beskriver jobbet som tunnelbaneförare.

    De kör sina tåg som skyttlar i en väv. Linje nitton går från Hagsätra i söder till Hässelby strand i nordväst. Fram och tillbaka från dagens första till dagens sista tåg. De närmar sig varandra från var sitt håll och om tjugo minuter kommer de att passera varandra inne i stan.

     

    Publicerat i #blogg100 | Etiketter , | Lämna en kommentar

    Böcker som är klassiker om 100 år? #blogg100

    Veckans jerka hos Annika:

    Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

    Jag skulle kunna räkna upp många men nöjer mig några favoriter:

    The Secret History/Den hemliga historien av Donna Tartt, Blonde av Joyce Carol Oates, Maj-trilogin av Kristina Sandberg (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris), Kjell Westös Helsingforssvit (Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, Där vi en gång gått, Gå inte ensam ut i natten). Kanske ska jag inte vara så säker på Westö, har ju kvar att läsa Drakarna över Helsingfors och Vådan av att vara Skrake, men ganska säker är jag ändå.

     

    Publicerat i #blogg100 | Etiketter | Lämna en kommentar

    Den bok som en av världens bästa tv-serier bygger på har kommit i nyöversättning #blogg100

    IMG_6096Tv-serien i fråga är En förlorad värld (Brideshead Revisited). Jag älskar den och vet inte hur många gånger jag har sett den. Boken däremot har jag bara läst en gång och på engelska. Jag minns hur imponerad jag var över hur nära dialogen i tv-serien följer dialogen i boken. 2008 kom det en filmatisering till, en långfilm, men den kan inte alls mäta sig med tv-serien.

    Nu har en En förlorad värld kommit ut på svenska igen, i nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson och med efterord av Johanna Koljonen.

    I dagens DN finns en fin recension av Johan Svedjedal.

    Jag måste nog äga ett exemplar av den här nyöversättningen. Jag tar fasta på följande i DN:s recension:

    Nu föreligger den i en ny översättning av Hans-Jacob Nilsson, utgiven i en strikt men elegant volym – som gjord för att avnjutas utomhus, med vin och jordgubbar inom bekvämt räckhåll.

    I sommar ska jag umgås med Charles Ryder och Sebastian Flyte igen, både i bokform och som tv-serie. Som jag ser fram emot det. Och vinet kan nog med fördel bytas ut mot bubbel (eller skumvin).

    Publicerat i #blogg100 | Etiketter , , | 2 kommentarer

    Läs om Maj i maj #blogg100

    Såg detta på Instagram idag och blev glad. Maj är ju den rätta månaden att  läsa om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik, om man inte redan gjort det. Fantastisk läsupplevelse från första till sista sidan. Men en bok om dagen, eller cirka 500 sidor om dagen, det tror jag inte på 😉

    IMG_6091

     

    Publicerat i #blogg100 | Lämna en kommentar